Sasha och Arya

På begäran av Nettan ;-))

 Jag och Sasha har blivit ensamma. Sebastian blev tillfrågad att åka med fs20 ner till Afghanistan förra veckan.. Efter lite funderingar så kände han att det skulle bli en bra avslutning på sitt jobb på Försvarsmakten, så i måndags åkte han till Stockholm för vidare flyg till Afganistan. Allt har gått så himla fort så min vardag är lite upp och ner just nu. Sasha är dock till en stor hjälp, det är väldigt skönt att få lägga all min energi på henne och inte få tänka på att den person jag bryr mig mest om befinner sig i ett land där det är krig och där det finns människor som väldigt gärna skulle vilja se honom död.
5 månader blir han borta och så lång semester har inte jag, så i onsdags var jag iväg och hälsade på på Cityhund - ett hunddagis i Örebro. Jag har varit iväg på flera dagis innan men inte känt att det klickade. På ett ställe bedyrade man att de körde med snälla metoder och aldrig bestraffade hundarna, nästa gång jag var där så berättade en av de anställda att han slitit en av hundarna i nackskinnet så hunden hade skrikit och försökt bita honom. På Cityhund är alla som jobbar utbildade (varav en gått hos Elin på Tassarätt), det är stora luftiga boxar och de kör med snälla metoder. Hundarna som jag träffade verkade väldigt tillfreds. Alternativet skulle vara att hitta en dagmatte men jag tror att det blir svårt att hitta någon som inte tycker att det är ok att skälla på Sasha eller låta henne hälsa på allt och alla.
Sebastian har lovat att han tänker börja plugga till hösten och då blir det minst tre år som Sasha kommer att få vara hemma med honom. När man pluggar är man ju aldrig borta hela dagar, så det blir skitbra!

I onsdags var på valpkurs igen och jag tycker att vi gick hem med riktigt bra övningar. Jag har haft lite svårt att få Sasha att gå fint i koppel, nu fick jag väldigt bra tips som ska hjälpa oss med koppelträningen. Både jag och Sasha var dock lite stressade när vi kom, vilket gjorde att Sasha blev lite hoppig och studsig. Anledningen till stressen var att jag blev vittne till en olycka - en kvinna blev påkörd av en bil. Allt gick bra, men jag var nog uppe i varv och de känner ju Sasha såklart av.

Jag har verkligen massor att skriva om, nu när jag väl har kommit igång.

I slutet på förra veckan så var Sashabashan dålig. Hon matvägrade hela torsdagen och på fredag morgon när Sebastian och hon var iväg på frukost hos Sebs pappa så kräktes hon. Sebastian, som är lindad runt Sashas lillfinger (eller hur man nu ska skriva när det gäller hundar), ringde veterinären på en gång och frågade vad vi skulle göra. Det brukar alltid vara jag som fixar med sånt där, men nu ringde alltså Sebastian. Han fick rådet att hälla fil på Sashas mat, och det verkade fungera för på kvällen var hon okej igen. Men det var tråkigt att se henne så låg på torsdagen. Shit vad vi tycker om vår hund, jag är lite förvånad att man kan känna sån kärlek till ett djur. På bara ett par månader har hon letat sig in i våra hjärtan och jag ångrar inte för en sekund att vi tog oss an henne.

Ihelgen blir det några skogspromenader med inkallningsövningar och koppelträningar.

Påväg hem från Söderköping!