Kom nyss in från en kvällspromenad med Sebastian och Sasha. Sasha var som ett litet yrväder, hur taggad och rolig som helst. Så jag suckade och sa att såhär skulle jag vilja att Sasha var för jämnan, varpå Sebastian svarar att hon jämt är så när dom två är ute. Alltså är det MIG det är "fel" på som inte hittar Sashas knappar för att hon ska tagga igång. Skillnaden mellan mig och Sebastian är att de för det första leker med varandra, helt utan leksaker. Det klarar inte jag riktigt, jag är inte tillräckligt rolig. Nummer två är att allting han gör är kravlöst, han har inget intresse av att lära henne nya saker eller ta ett första pris på lydnadsplan. Det är kanske det som är felet med mig? Att Sasha känner att min lek aldrig är kravlös...? Så det blir mitt mål nu ett tag, att leka.
Förut idag var vi på viltspårskurs nummer 2. Vi la ett 300 meter långt spår med vinkel som fick ligga i lite mer än en timme. Sasha var superduperduktig. Hon klarade spåret koncentrerat och utan problem, och hon tog det i en okej takt. Det var bara matte som lyckades trassla in sig i snöret... :-)
3 kommentarer:
Hussar är ALLTID roligare. Konstigt det dära ;) Måste vara någon manlig gen. Både Lova och Lystra blir helt till sig av husse. Husse är den värsta störningen man kan ha när man tränar, för de måste alltid ha koll på han för han hittar ju jämnt på så jäkla roliga saker. ;P Men jag tycker du tänker helt rätt ang att bara leka och ha roligt, inte för att vinna priser. :)
Sasha var jätte duktig i spåret idag, en riktig viltspårs stjärna!Ses imorgon! :)
Leka är jätteviktigt! Men jag måste erkänna att jag har alltid en baktanke med min lek,men det gäller att hunden inte förstår det, och att du verkligen tycker att det är roligt att leka.
Du kanske får vända lite på träningen? Leka mycket, och göra ett läggande/sättande, lämna henne för inkallning eller gå några steg fotgående emellanåt.
Vet inte alls hur ni tränar, men ibland krånglar man bara till det om man pillar för mycket i detaljer. Med Thyra har jag bara kört på så som jag tyckt känts bra, och det gick ju hur bra som helst! Med Lhine har jag varit petigare och tränat på onödiga detaljer och försökt följa metoder... tills nu. Nu kör jag på känn, så som jag tycker känns bra. Ibland får hon tänka själv, ibland visar jag och ibland lockar jag med godis... och vilken skillnad det blivit!
En grej som jag dock tänker på, det är värdet på belöningen beroende på vad vi tränar. Moment som kräver mycket av Lhine, där är det rejäl belöning som gäller. Inte bara en torkad blodpuddig, utan köttbulle i tygpåse som jag kastar åt henne och hon får hämta, springa runt och fåna med en stund innan vi öppnar den tillsammans.
Det blir ju även lätt att man harvar samma saker, och det har jag också slutat med. Det som jag vet att hon kan, får hon göra ibland, väldigt lekfullt. Typ som metallapportering med hopp över hinder. Hon kan hoppa och hon kan apportera, skulle vi börja träna detaljer skulle hon säger säga "FUCK YOU! GÖR DET SJÄLV OM DU SKA KRÅNGLA TILL DET!".
Skicka en kommentar